Hej på  er!
 
Vilken himla tur  att jag har musik och människor att luta mig  tillbaka på under en period som denna! Oktober har bara några skälvande timmar kvar, liksom löven på träden, vars tid helt och hållet är på väg att rinna ut. Det lär dröja innan snön kommer för att lysa upp oss  på allvar, om den ens gör det alls denna vinter. Jag är trött-körd-förstörd på ett sätt som gör att jag knappt orkar le åt min egen allt mer stigande pessimistformkurva. 
 
Men ljuspunkter finns det, helt klart. Och även om det inte alltid funkar som en insektsfri alldeles lagom solig picknick i parken att hantera relationer, så vad tusan skulle mitt liv vara utan dem? Inte mycket alls inser jag. Allt det jag uppskattar i livet bygger på mina relationer, på ett eller annat sätt. Jag älskar god mat, och idag avnjöts en excellent god lunch i gott sällskap av min hemkockande lillasyster. Jag tycker om att diskutera, reflektera och utbyta erfarenheter. Det funkar ju så mycket bättre med samtalspartners till hjälp. Och jag skulle nog kunna fortsätta att relatera relationer och passioner en god stund till, men det ska jag inte. Inte idag i alla fall.  
 
Igår kväll fick jag nöjet att vara med på en nystartad studiecirkel som hette "Vägar till påverkan" tillsammans med Camilla, Milady Nina och Peder, ordföranden i Funktionsrätt Västerbotten som jag träffade för första gången. Jag har ju ett tag letat efter något mer utvecklande att göra av mina kvällar än att spendera dem scrollande på Facebook och då detta skulle handla om vägar till förändringar i samhället kände jag att detta var rätt grej. Speciellt efter det som hände med min uteblivna kurs i improvisationsteater. Hur som, träffen var jättebra. Det var mysigt att sitta och prata i vår lilla grupp. Vi diskuterade olika vägar och sätt att kontakta politiker och media för att få fram vad ville ha sagt och Peder visade oss också att många politiker hade bloggar på vk.se och att även vilken Svensson som helst kunde skapa sig en blogg där. Det ville jag göra och det gjorde jag också tidigare idag. Jag hoppas med den kunna nå ut till fler, med framförallt det som är tänkt att bli mina kreativa idéer, och det som redan är min vilja att vara med och förändra samhället. 
 
Nu ger jag upp skrivandet för idag, men vill avsluta med att dela med av ännu en sång som varit en källa till tröst och inspiration och kraft  de senaste åren. Teds musik och Kenneths texter blir aldrig inaktuella!
 
  
   
Tack Ted och Kenneth och tack alla ni för att ni läser!
 
/ Sanna

Kommentera

Publiceras ej