Hörni,
" Osvensk"? Vad är det för sorts benämning egentligen? Något underlig klang har det onekligen, precis som det flesta andra ord och benämningar får när jag väl mosat sönder dem med analysgaffeln. Men en obotligt positiv laddning kommer kommer det nog alltid ha i mina öron. Inte för att jag inte är glad att vara svensk, tvärtom. Stolt är jag också, även om jag sannerligen inte själv har hjälpt till med att bestämma eller ens önska var jag ville bli född :)
Hursom; Osvenskbegreppet leder mig vidare till ord som impulsiv, prestigelös, norm-obrydd, oblyg, färgstark, självsäker... Jag associerar med andra ord friskt till någon med personlighetsdrag rätt långt bortom den halvtråkige standardsvensken. Är jag, om jag följer min egen definition, osvensk? Inte mycket. Vill jag vara det? Utan tvekan! Jag får jobba på det helt enkelt!
Har en viss grund att bygga på känner jag ändå, då vissa skämtsamt brukar fråga mig om jag verkligen är "riktigt svensk" och det tar jag bara som en komplimang eftersom jag förhoppningsvis aldrig kommer att vilja;
1. Dricka kaffe/alkohol
2. Lyssna på housemusik av extremare sort, förutom på krogen då...
3. Äta hjortronsylt
4. Se på "Solsidan"
5. Flytta från min hemstad för att plugga
6 Ta på mig den roliga men alltför ansvarsfulla uppgiften att bli ägare till en hundvalp
Som Shania Twain kanske skulle ha uttryckt det:" I´m on my way!"
/ Sanna
