Kära Ni!
Så var jag äntligen tillbaka på bloggen, efter min halvt ofrivilliga julledighet. Jag blev sjuk på juldagen, och det är nu jag börjar känna mig nästan helt återställd. Jag är fortfarande galet trött. Jag känner mig fortfarande som en suck klädd i grått. Jag vill fortfarande helst bara sova bort dagarna och kvällarna, fram till min födelsedag i mitten av januari ungefär. Men så blir det inte. För de sista förberedelserna är precis gjorda och nu är det så klart det kan bli; På söndag åker jag iväg för att se Miladys hemby för första gången! Jag kommer, om inget alltför dramatiskt inträffar att fira in mitt 2018, tillsammans med Nina och hennes familj! Jag ser så mycket fram emot det! Är övertygad om att det blir en av mina mest minnesvärda nyårsaftnar någonsin, inräknat alla de som jag har kvar att fira!
Jag är så innerligt tacksam över att ha detta att se fram emot, det ger mig allt vad rubriken antyder och lite till! Tack Nina med familj för att ni accepterade min inbjudan av mig själv. Jag ska försöka vara en måttligt jobbig gäst! ;)
Måste avsluta med så här för att det bäst beskriver vad jag känner för detta; WEEEEEH! :D
/ Sanna
