sannakarolina.blogg.se

Orden som jag idag väljer att dela med mig av är tänkta som ren terapi, så det kan bli både rörigt och smått obegripligt, bara så att ni är förberedda på det. Here-we-go;

 

Hur är det möjligt för mig att vara omgiven av såna när jag vet att jag har så många fina människor omkring mig, som verkligen bryr sig? Vågar jag inte räcka ut en hand? Vad tänker jag ska hända? Är jag för stolt? För envist fast besluten att visa mig "stark"? Eller tänker jag att min värld och mina utmaningar är mindre än andras? Eller åtminstone inte tillräckliga för att engagera sig i? Jag vet inte. Det jag vet är att jag på ett eller annat sätt behöver ge näring åt mina viktigaste relationer. Ensam kan nog vara stark, men funkar inte för mig!

Energilöshet

Hur är det möjligt att aldrig känna sig riktigt pigg, trots att sömnen kan liknas vid den hos en klubbad guldlockig prinsessa, var snygga frisyr inte förstörs nämnvärt av nattens händelser? Var är den extrakraft jag kanske någon gång hade, och hur får jag fram eller tillbaka den, för att orka och vilja så som jag önskar? Den som hade ett tydligt, raskt, och hyfsat enkelt svar på det ändå...  Klart att vila är viktigt, men tror ändå att jag kan behöva aktivera mig lite för att orka fortsätta med det. Enbart passivitet ger kanske inte så mycket extra energi på sikt. Inte som att dela en bulle, ett skratt, en naturupplevelse eller en konsert.

 

Avslutar som jag började, med en halvt utsträckt hand. Hör av er. Jag behöver er.