Vänner!
I en tid som denna behövs extra tröst och kraft för många av oss. Och till mig har detta kommit genom några alldeles särskilda ljuspunkter, bara den gångna veckan. Och nu vill jag dela med mig.
Jag har nämligen, för bara detta på många sätt märkliga år, fått fira både födelsedagar och examenshögtider med mina kära systrar. Jenny som tagit sig hela vägen från Stockholm för lillasysters examen och hade sin födelsedag dagen före gav mig en rejäl och härlig överraskning då det var hon som öppnade för mig under ett av mina impulsbesök på Tomtebo. Och Stina som passade på att fylla år på sin examensdag och fick födelsedagssången till sig från avgångsstudenter med anhöriga. Det var fint. Det mesta var fint denna dag. Efter att ha fått provsmaka lite på syrrans utbildning genom att ha fått förtroendet att läsa igenom hennes kanditatuppsats innan den lämnades in anar jag en liten liten del av allt hon har kämpat. Lillasyster, jag är stolt över dig, för den du är, och allt häftigt du har vågat dig på. Jag tror att du kommer att bli en jättefin pastor. Jag vet att du gjort skillnad i mångas liv, och att du kommer att fortsätta göra det.
Ja, det är alltid en ljuspunkt att få träffa mina syskon, högtidsdag eller inte. De gör så mycket för mig genom att bara finnas i närheten när de har möjlighet, och annars finnas där på avstånd, då jag vet att jag kan vända mig till dem. Och så känner jag för Nina också. I fredags blev jag på hennes charmerande sätt itrugad ett par nachos i hennes mysiga kök, och vi hade ett av våra samtal, som alltid på ett eller annat sätt hjälper till att hålla min livsgnista sprakande. Den här gången också. Tack för det Milady!
Och med det; Vi hörs nästa gång!
/ Sanna
