Kära vänner!
Först och främst; Stort tack till er som klickat på den här länken och förhoppningsvis kommer att ta er igenom den här texten. Även om jag, när jag nu väl publicerar något i denna nätdagbok, för första gången på ungefär ett år, först och främst gör det för min egen skull, så tack för att ni vill ta del av av detta mitt virtuella babblande. Det betyder en hel del!
Världen är upp och ner för tillfället. Inte bara för mig, utan för de flesta, på ett eller annat sätt. Därför tänker jag att jag skulle vilja göra detta inlägg i debatten till en hyllning till sånt som ger just mig lite pepp och hopp om livet i dessa tunga och smådeppiga tider. Lite saker som ger tröst.
Jag har älskat att läsa sedan jag visade far min jag knäckt läskoden genom att tankfullt ljuda ordet "flygbuss" till hans stora överraskning. Sedan dess har bra böcker varit en källa till glädje, inspiration och inte minst lugn, när jag fått flytta in i andra världar och karaktärer för en stund. Det har också planterat en fascination för nya och gamla ord inom mig som bara växt sig starkare med åren, och fått mig att vilja fortsätta utveckla mitt eget språk, trots att jag har haft svårare att hitta böcker jag gillar i vuxen ålder. Men efter igår är jag återigen kär i en ny författare. Hon heter Elin Säfström och igår lyssnade jag färdigt på hennes bok "I väntan på Jaques" som jag knappt klarat att slita mig ifrån på två dagar. Det är en både kul, viktig och spännande historia som har berört mig djupt och verkligen fått mig att känna något för alla karaktärer. Läs den!
Träning är också tröst för mig. Att få anstränga ben och armar, upplyft av mina bästa lyckliglåtar samtidigt som andningen blir behagligt tyngre och svett börjar strila längs mina kinder får mig att känna att jag gör något härligt av min min dag. Lyckohormonerna som kommer efteråt glider visserligen iväg på nya äventyr inom några minuter men när tröttheten sätter in har jag ändå kvar någon sorts go känsla av att ha tagit hand om min kropp. Cykling minst en gång i veckan för långsiktigt välbefinnande; Check!
Och nu till det mest trösterika av allt; Jag har människor omkring mig som bryr sig och som jag får glädjen att vara tillsammans med. En promenad till stan med Nina där mjuk ost och mjuk glass väntar på oss. Ett impulsbesök hos familjen på Tomtebo. Och som nu senast, ett överraskande besök av lillasyster med hund, som mynnade ut i ett kvällssamtal jag skulle tro att bara hennes Ludde med valpspring i benen var missnöjd med. Det är sånt som gör att jag orkar.
/ Sanna
