Godmorgon på er!
Ja, i varje fall kunde det ha varit morgon, så nyvaken och sömnsugen som jag känner mig för tillfället. Det tycks kunna krävas några kannor isvatten över mitt oduschade huvud för att verkligen få liv i min sirapssega kropp och mina trögflytande hjärnsubstanser. Men det exprimentet provar vi inte idag, och helst inte någonsin förresten. Jag får duscha, kolla lite fotboll och sova tidigt, samt hoppas på att jag känner mig en smula vaknare imorgon. Men innan jag sätter igång med något av det vill jag dela med mig av något jag hittade för ett litet tag sedan, som i varje fall fick min emotionella Sanna att känna sig bra mycket vaknare.
Ted och Kenneth Gärdestad är två av mina riktigt stora idoler. Eller, hur tokigt det än må låta, kanske hjältar. Inte bara för att Ted skrev vacker musik, som gifte sig så superbt med Kenneths så vackra och träffsäkra texter, och att deras samlade verk har hjälpt och stöttat mig, så många gånger under mitt vuxna liv, utan också för att de båda verkar ha varit så fina och genuina personer, och haft sådan kärlek till livet och varandra. Jag är ledsen att jag aldrig fick chansen att träffa någon av dem, och att de båda gick bort i förtid. Men jag hoppas att de någonstans kan se och uppskatta denna magiska version av en av deras vackraste sånger;
Tack för att ni läser, och tack Ted och Kenneth, för det ni gjort för mig och resten av Sverige!
/ Sanna
