Kära ni!
Idag vill jag dela med mig av ett häftigt möte som jag fick glädjen att uppleva på väg hem från gårkvällens picknickpromenad i sommarsvalkan. En liten bit framför mig, promenerade en kille i grönt linne, med ett nästan matchande husdjur på axeln. Husdjuret var en makalöst stilig neonskimrande papegoja! Både papegojan och hans husse verkade trivas alldeles utmärkt i stunden och vara alldeles lugna. Vi drogs åt deras håll, Ayan och jag, och jag kunde inte motstå frestelsen att gå fram och prata, för att få se mer av det fascinerande paret.
Killen berättade att papegojan var tjugo år och att han hade haft honom så länge han levt. Papegojor kunde tydligen bli 50-60 år gamla!
- Vi kommer att sitta på äldreboendet tillsammans, log killen.
Han hade lärt sin vän att busvissla, så att det lät exakt som en människa. Han kunde också säga "ojojoj" och sjunga i duschen. Det märktes att husse var lycklig över sin kompanjon, och vem skulle inte vara det? Mötet var så fullt av kärlek att jag tappade orden och till sist bara kunde jollra med lilla Pepsi.
- Vill du prova att hålla honom? frågade killen plötsligt.
Ojojoj...
- Ja, om jag får...
Och plötsligt hade jag en livs levande papegoja på axeln!
Han kuttrade och kvittrade och var så snäll och lugn att jag värmdes ytterligare några grader. Ja, jag nästan smälte. Jag fick till och med pussa lite lätt på hans fjädrar, utan att han verkade det minsta störd. Vilken grej! De flesta hundar och katter jag känner brukar ogilla pussbehandling, oavsett hur kärvänliga de är för övrigt. Min egen Almaz också. Jag undrade vad hon skulle tycka om den här lille skimrande charmpojken. Förmodligen inte alls, eller lite för mycket. Almaz brukar inte gå ihop med andra djur, och en fågel kanske skulle bli en lite väl spännande sambo, för alla inblandade parter. Nej, det skulle inte funka med Almaz och en fågel i samma hem, det insåg och inser jag. Men pappegojsugen har jag blivit, för jag har blivit kär. Och det här kärleksmötet kommer jag att bära med mig så länge jag har minnet i behåll. Tack killen i gröna linnet och tack Pepsi! Så magiskt mysigt att få träffa er!
Ett annat möte som är magiskt mysigt är det med Passenger. Eller okej, rösten och känslan hos sångaren. Det gjorde nästan lite ont att pausa Spotify för att börja skriva tidigare idag, då min ständige följeslagare här hemma shufflade Passengerlåtar in i mina nöjda öron. Som avslutning vill jag därför dela denna vackra sång;
Ha en fin fredag, och ta hand om varandra
/ Sanna
